En blomma slår ut i Kivik

Ett av mina favoritstopp under den årliga konstrundan tillsammans med mina föräldrar i östra skåne brukar vara Kivik. Dels på grund avdet äppeldoftande pittoreska lilla kustsamhället och dels på grund av en av mina favoritkonstnärer Rose-Marie Qvarfordt, som i år för en gångs skull hade en osåld tavla som jag blev förtjust i (och som jag desvärre inte hade råd med).

Men i år så fanns det en sak som fick mig att se fram emot Kiviksbesöket extra mycket, nämligen Kiviks Lilla Råa som lyckligtvis hunnit slå upp dörrarna på full gavel innan konstrundebesökarna strömmade till.

Från parkeringen nere vid hamnen går vi upp längs Eliselundsvägen och fram till en rosa byggnad och en skylt på trottaren med texten "PROVA VÅR RÅLÄCKRA PÅSKLUNCH". Vi svänger runt hörnet och välkomnas av nöjda leénden från ett gäng cafégäster som tagit utemöblerna i besittning för att lapa i sig det sista av den varma vårsolen till deras råläckra eftermiddagsfika.

Jag kliver in genom dörren och möts inte bara av en fullsatt liten cafélokal. Jag möts av en liten kärleksfullt och omsorgsfullt utsmyckad cafélokal fullsatt av glada och nyfikna människor som tillsammans skapar en sådan inbjudande atmosfär att jag inte tror att den buttraste av butterkakor skulle våga vända i dörren.

Bakom kassadisken står en stressad men glad och trevlig Erik Rosenblad som självsäkert och kunnigt svarar på kundernas nyfikna frågor samtidigt som han serverar dem den ena råa delikatessen efter den andra, och den andra rykande pressokannan efter den tredje.

Ut genom köksdörren kliver sedan Vilda, den andra hälften av paret Rosenblad, som trots en uppenbar sömnbrist lyckas hålla båda mungiporna högt när jag går fram och presenterar mig. Jag frågar vad det är för godsaker de har och hon går glatt igenom hela sortimentet, från brownie- och macadamiabollar till hallon- och päronpaj. Allt såg precis lika gott ut, och trots att jag är vansinnigt svag för macadamianötter går jag till slut, efter Vildas rekommendation, och sätter mig med en chokladmousse med cashewkräm och passionsfrukt i ena handen och en kanna jasmine-te i den andra.

Jag hittar en plats på en av barstolarna vid fönstret och mina föräldrar slår sig ned bredvid med varsin bit paj och kaffe. Medan vi njuter av fikat inser jag att detta verkligen inte är något ställe där introverta unga män sitter och sippar på en latte gömda bakom sin MacBook, medan de i bästa fall konverserar med varandra över facebook. Nej, detta är en intim miljö som inbjuder till samtal och nyfikenhet mellan såväl kändisar som främlingar. Jag kände mig som hemma när jag steg in här.

Och Vilda hade rätt, moussen var mycket god, liksaså pajen som jag tjuvsmakade på. Det märks att de inte snålar in på varken råvaror, kärlek eller arbete och jag ser fram emot att få smaka på lunchmenyn nästa gång jag är på besök. Vilda verkar inte vara rädd för att sätta sin egen prägel på maten vilket bäddar för en säker framtid även när råkosten spridit sig i landet.

Efter fikat går jag runt och tittar på alla de hyllor med råvaror som man hittar längs väggarna i cafélokalen. Liksom många andra i branchen går de hårt in för brand marketing och har omsorgsfullt förpackat de flesta av varorna i klassiska papperspåsar, cellofanpåsar och glasflaskor, samtliga med vackra och informativa etiketter. Tack vare att de även bedriver en webshop och smart utnyttjar caféet som butikslokal slipper man betala normala butikspriser för varorna.
Jag kan inte låta bli att tänja min för tillfället strikta matbudget en aning och köpa med mig lite godsaker hem till köket.

Det må låta som jag får betalt för att skriva detta, men det kommer rakt ifrån hjärtat. För faktum är att inte hittar någonting att anmärka på utan jag tycker att familjen Rosenblad har träffat mitt i prick här med något som jag tror och hoppas blir ett vinnande koncept.
Jag tror att de flesta kan känna sig välkomna här och det är så genomtänkt att allt känns självklart på något vis.
Det känns fräscht och modernt utan att på något vis vara snobbigt eller främliggörande. Det är en gedigen inredning med patina, utan att för den skull kännas mossigt. Det är hälsofrämjande utan skrämma bort kunder med new age-flum och potatisavkok.
Dessutom har de lyckats sätta en prisnivå som gör god ekologisk råkost tillgänglig till de allra flesta.

Jag gick därifrån med ett leénde på läpparna som varade dagen ut. Jag kan inte minnas ett cafébesök som gett mig den upplevelsen.